Jag vet. Du tycker det är helt okej att umgås med din släkt en dag på året. Visst, alla mutar dig med fina julklappar men egentligen tycker du att det är helt okej, även om du försöker se butter ut. Det är okej, en dag om året, att stå ut med människor som surrar, ler över saker de egentligen funderar *vad faaan ska jag ha det här till?* och småbarn som river i alla julklappar och tillslut välter granen. Det har jag i och för sig också gjort. Skulle pilla på pyntet och lyckades dra med mig hela granen. True story. Tillbaka till gemenskapen kanske? Vi vet också att du tycker det är outhärdligt tråkigt att lyssna på någons prat om dennes ointressanta jobb. Men vi vet att du glömmer det lika fort. För när lugnet lagt sig, barnen underhåller sig själva och kaffet står framdukat på bordet, då och mest då, är det julen och gemenskapen som doftar starkast. 

Jag vet att du egentligen tycker om julen. Innerst inne.